ett avslut på januari

nu tar jag och packar ihop mig för att peppa inför några timmars sömn innan det är dags att åka iväg till stallet igen. minus 20 utanför och jag undrar om det blir några ridlektioner alls imorgon, eller om det får ställas in i väntan på varmare dagar igen. man fryser röven av sig när man tar rökpaus på balkongen.

januari månad har varit en bra månad, jag har tänkt mer på mig själv än på länge. nu har jag dock tappat suget kring träningen imorgon, antagligen har det med vädret att göra då man tappar all ork när det är över minus 15. jag kanske har blivit vek sen jag flyttade men usch; det är faktiskt ingen höjdare att frysa.

så. jag biter ihop och försöker få ihop kommande vecka. bara ta en dag i taget. i can do this. förra veckan passerade ju, även fast jag hade fullt upp även då.

en vecka med film

the reader
adventureland
500 days of summer
9
i love you man
the boat that rocked

pust. jag ska försöka hålla mig till att bara se en film om dagen så slutar det säkert bra. har fått höra rykten om att det bara kan ta två dagar utan internet tills fibern är igång eller några till. helt beroende på turen, antar jag. så jag håller tummarna. då kan jag roa mig med att se två filmer på en dag istället för att bara få en om dagen. haha.

japp, jag nördar på som en .. riktig datanörd. jag måste ju passa på. om några timmar har vi inte internet längre. det känns inte riktigt bra, faktiskt. mest dåligt känns det att man är så himla beroende av internet i vardagen, mycket dåligt. därför tänker jag sätta mig ute på balkongen och blåsa iväg lite röksignaler, för att fira historien från lite mer av början. så att säga.

ett trevligt avbrott

festandet gick bra, groggarna var goda och vi skrattade en massa. riktigt trevligt! skönt att träffa en del trevliga människor igen och andra nya bekantskaper. trodde att jag skulle vara bakis men icket, var antagligen bra att jag åkte hem när alla försvann på olika krogar helt plötsligt och jag blev kvar själv med konstiga människor och min vinflaska. haha. och varför träffar man alltid FN-soldater överallt på fester numera?

fixad och klar

nu ska jag äta lite, sen drar jag iväg och festar. det är på tiden. den svarta på och målade naglar. it will be awesome! vi får se hur goda puckogroggarna blir, fast de brukar som sagt vara.. awesome.

segertåget - maskinen

(imorgon tror jag inte att jag kommer att orka lyssna på musik, så jag lyssnar några extra gånger nu)

en mardröm

från och med måndag går vårat kontrakt med bredbandsbolaget ut. då kopplar vi in fiber istället, bara det att vi helt glömde bort att kolla upp hur länge det skulle ta och det i sin tur gör att det blir ett glapp. glapp mina vänner. ett jävla glapp. kom jag på nu. efter att jag lagt ut auktioner på tradera. det blir att springa omkring och låna datorer av folk, det här går ju inte. vi räknar med en vecka som internetlösa. överlever man sånt?

det vette fan. jag blev en aning .. nej jag fick en aning panik.
inte kul, inte kul.

men helt klart inte hela världen. men det känns i fingrarna.
bloggen är ju en del av vardagen, liksom.

triggers - plan three

en alldeles skön fredag

jag insåg att det där med lunch hade jag helt glömt bort. tur att jag hade ätit lite keso och druckit en massa vatten, annars hade jag nog stupat på spinningen. körde stenhårt och sista låten var endast envishet då energin var helt försvunnen. mycket dåligt att träna som en galning om man glömmer att äta, efteråt skakade jag som ett asplöv och frös som att jag stod naken i en snöstorm.

tanken var att jag skulle vakna tidigt imorgon och dra mig iväg på ett mixpass men näe, det blir ingenting utav det. jag tar en sovmorgon istället och hinner med att bli bjuden på en god middag innan det är dags att åka till liten för att umgås där ett tag innan vi svamlar vidare på fest.

det känns bra, att jag valde bort träningen. känns inte ens som att jag måste sitta och skriva upp en massa ursäkter. jag orkar helt enkelt inte, finito.

nu ska jag sätta mig ute på balkongen och ta en cigg. bara andas in helgen som jag har kämpat för som en galning. den är här nu. look, I´ve made it. damn. mer självklar än på länge. det här med att tänka på hur det känns i hjärtat innan man gör någonting är hardcore. jag gillart som fan.

the collision - plan three

det här med gränser

idag pratades det om gränser. jag blir imponerad av människor med gränser, som tror på sig själv och har sina gränser som de kan stå för och få folk att respektera dem för. det slår mig att jag är som jag är eftersom jag aldrig har haft någon gräns de senaste 10 åren. jag har lagt ut mig för alla sortens människor och bara låtit ord, knivhugg och obehag hagla in över mig själv. som fysiska slag när det är det inuti som tar stryk. jag har visserligen blivit bättre på att göra saker som jag vill och samtidigt har jag lättare för att bestämma mig när jag känner att det är vad som behövs. som att bara vara ensam och lyssna på musik, utan att stressa. jag har inte alls samma stress inuti som förut. det här med gränser grubblar jag mig dock sömnlös över, hur gör man? jag vet att det finns olika gränser, det har vi haft en massa föreläsningar om och det sitter kvar, men hur börjar man? det är ju en fördel ifall man har bra självförtroende från början (vilket jag inte har) och direkt tror på sig själv och vågar sätta den där gränsen som gnager. bara det att den enda gränsen som jag vill ha är att dra gränsen vid närhet. det känns som att jag är alldeles för obalanserad för närhet och varenda gång har saker skitit sig just på grund av närhet och för mycket intimitet med känslor. och när det blir såhär så stampar jag ju på mig själv med en stilettklack. att bli tagen för givet skulle jag inte heller behöva ta då jag är så mån om att höra mig för hur vänner har det och påminna att jag saknar dom. jag grubblar mig grå, det blir som ett tomrum i skallen. men det går framåt. jag vet ju att jag måste hitta mina gränser och när man märker av olika personers gränser så väcks samtidigt ett hopp i hjärtat; hoppet om att det är inte omöjligt att bygga upp sin egen person och rensa bort det dåliga och leva sitt eget liv. vänner ska givetvis finnas med men dom ska inte styra mitt liv. inte som de gör nu.

jag tänkte så mycket hos kuratorn idag att jag slog knut på mina hjärnceller. han log och frågade säkert tre gånger vad det är jag funderar på, att jag såg så långt borta ut. jag tycker om min kurator, med honom är jag avslappnad. kände dock av misstaget igår och var inte alls beredd på att fortsätta prata om tunga minnen som finns omkring mig i vardagen på ett helt annat vis än bara tankar. men att bara prata och känna att man har tagit ett steg framåt får mig att inse att jag är den där vuxna kvinnan med en enorm styrka inför framtiden.

men alltför lätt tappar jag bort mig. just för att jag inte har några gränser.

fortsätter med be still my heart - plan three

one day too late - skillet

men det är ju inte sån jag är!

en aning arg på situationer jag sätter mig själv i och att jag skriver annorlunda gentemot hur det känns inuti. just en sån situation drabbade mig precis och det skaver som fan. en känsla är att jag precis krossade någonting som inte var någonting annat än vettigt. men jag förstorade upp någonting som jag borde ha hållit för mig själv istället. helvete. jag är så arg och besviken på mig själv nu, jag gjorde nåt jag inte borde ha gjort för jag visste själv att jag inte skulle skriva så. men jag blev så glad och helt till mig över vad jag kommit underfund med att jag bara ville dela med mig. fel fel fel. allt man kommer fram till som gör en glad måste man inte berätta vidare, det duger bra att känna det inuti och lämna det där. det gör en ju ändå glad. liksom.

faaaaaaaaaaan.

bad romance - lady gaga

så kaniner kan vara emo?

trött inne, utanpå och utanför

jag är fortfarande trött. igår låg jag och messade med kompis och skulle bara sträcka på mig medan jag väntade på svar och vad gör jag? - jo jag somnar. pang boom bara sådär. helt sjukt. det har inte hänt många gånger i mitt liv. det var underbart. sen sov jag tills halv sju då en nattjobbande j kom hem och skulle bädda sin halva av sängen. han försökte väcka mig och be om lite utrymme men det lät som att han ringde från en avlägsen planet för jag hajjade inte riktigt till på vad som hände. sen däckade jag igen, efter att jag skrattande berättat om min däckning några timmar tidigare. haha. då var jag sprudlande som en lärka om våren men när alarmet sen ringde ville jag bara somna om, sova i flera dagar. det märks att jag inte jobbat på ett tag och att jag vanligtvis inte kör såhär många dagar på raken, orken är helt slut. nu har jag bara kuratorn imorgon som kommer att ta tungt på orken (spinningen bidrar ju till endorfiner så man blir trött fysiskt men pepp psykiskt) och en del av mig oroar sig. jag grät förra gången och jag hatar att gråta. speciellt när någon ser på, jag känner mig ömklig och töntigt och självupptagen. och framförallt; svag. och det är så inte jag.

i eftermiddags däckade jag någon timme i sängen. ena sekunden pratar jag i telefon med kompis, sen så måste han ta nåt samtal och så skulle han ringa upp 10 minuter senare. det hörde jag inte. jag låg återigen däckad. kroppen är helt slut, huvudet är helt slut. jag är bara så tröööött. hela vägen in i benmärgen; trötthet. hoppas att jag orkar med spinningpasset på lördag klockan 14, sen kommer jag antagligen att ha endorfiner springandes omkring i kroppen så fest lär inte bli något som helst problem. det som är ännu bättre är att man är glad när man har tränat och sen ska välja festoutfit. jag kommer antagligen inte att gråta då jag ser mig i spegeln. sen kommer jag inte att göra det heller när jag druckit alkohol och tycker att jag är rätt okej ändå.

be still my heart - plan three

jag hade tänkt sätta mig ner och skriva ner några tankar.

tänkte.

då blir det inte mycket skrivet.

istället fick jag ont i huvudet och drack fruktvatten.

nu blev jag trött.

imorgon är det upp tidigt och sen blir det fredag. vilket i sin tur betyder att jag ska träna till passet med bäst låtar hittills. sen blir det lördag och dags för tidig träning för att sedan slänga sig i duschen, äta gott och så vidare till liten för att umgås och fixa det sista innan vi sticker till blomman på fest och skålar. ja, det märks att jag börjar bli sugen på fest. en vit månad är en rätt tråkig månad.

snö som i snöhästar

när vi var små (jag och kusin madde) byggde vi alltid snöhästar. det var livet. ute och lekte hela dagarna och drömde att vi hade varsin egen häst, fantasin gjorde oss varma och vi tog bara paus för lunch och middag. samma sak hela sportlovet och påsklovet. det var tider det. när man var omkring 7 år var livet inte en balansgång utan bara en enda lång rad av olika lekar. inte en tanke på morgondagen, man bara var. varför glömmer man bort att bara vara när man blir äldre?

idag har jag gjort övningar med repgrimman på alfur. det gick riktigt bra, var evigheter sen sist och jag avslutade men att longera honom i trav i både höger och vänster varv. nemas problemas. tidigare hade jag jätteproblem med det och har inte gjort det sen dess men nu körde jag på utan att tänka och det gick så smidigt att jag blev förvånad. happ. där växte mitt självförtroende ännu ett snäpp på livsstegen. några övningar kom jag inte ihåg, fast ska köra samma runda med lettír om någon dag och då ska jag repetera och kolla vad jag har missat.

snön har vräkt ner hela morgonen, det känns renande på något vis. varmare än regn på något vis, när jag och hästkompis kom tillbaks in till stallet såg vi ut som snögubbar båda två. det är som att snön bäddar in en, att man får vara i sin lilla bubbla utan att direkt stänga in sig. man känner sig skyddad av en snöbarriär.

coladrickande, lite kedjerökande. bara göra ingenting. bara känna sig nöjd just nu. sparar på krutet tills träningen på fredag, känner mig verkligen jättepepp av tre vilodagar på raken såhär. varför har jag inte tänkt på att vila ger en nytändning till kroppen? awesome. det som står på schemat förutom att dega är systembolaget och leta en flaska vitt samt några goda cider. fnittrar som en jag vet inte vad och ser fram emot helgen. känns som att den här veckan är på rätt sida om ytan. ovanför, alltså. jag tror att det är rätt, det känns så just nu. mitt hår har äntligen blivit så pass långt att det kan lockas igen, minns inte ens när jag sist hade lockar. nyår för 2-3 år sen?

for bitter or worse - anouk

stay awake when i´m asleep

det har varit en bra dag, lite taskig eftermiddag och början på kvällen men den sov jag bort istället. att känna sig instängd och irriterad är ingen bra kombo, så avenged sevenfold gjorde jobbet i mina hörlurar och sen somnade jag någon timme. precis vad jag behövde. nu har jag suttit och druckit fruktvatten (ljuvligt - blodapelsin, citron och lime i massa vatten) och sett dokumentär på ettan. en väldigt, väldigt bra en.

läs mer om den här.

jag gav upp det där med att sitta och se gamla repriser av 2 ½ men och liknande, zappade runt och hamnade på svt. varje gång man råkas hamna där och se någonting bra så undrar man varför det aldrig blir att man ser på svt1. sen glömmer man bort att man tänkt så och så upprepar sig historien ännu en gång istället. alltid. för ofta är det bara tråkiga saker att se där. tråkigt nog.

eller är det för att man inte vill fördjupa sig i vissa saker inom livet? man vill bara att allt ska vara smärtfritt, gå fort och vara självklart. enkelt. inget man behöver fundera över, hjärnan bara ligger i vänteläge och väntar med att använda hjärncellerna alltför ofta. eftersom vi ändå super bort så många så kanske det är rätt klokt. eller så blir man bara dummare.

and all things will end - avenged sevenfold