16 nov. 2024

En fredag i november innan du skulle fylla 5 år

 Hade stora planer på att göra god fredagsmiddag och mysa med noob innan han åker till Stockholm över helgen men vaknade och mådde riktigt uselt av utsättningen av medicinen. Jag har mått illa hela dagen och haft noll aptit. Mensvärk var ju bara lite extra kul att ha dessutom. Så jag har legat i sängen hela dagen och sen har jag fått mat av snäll pojkvän som styrde upp pizza istället. Åt kanske en tredjedel och ja, det är typ det jag orkat äta idag. En sån jävla dag är det. Haft några såna här hittills så jag är ju inte orolig men det är fruktansvärt jobbigt och jag känner inte igen mig själv. Sån där ångest som gör att jag bara tappar tron på att jag bara ska få fungera och vakna till liv och ta mig ut och promenera och ta bilder osv osv.

Så det händer egentligen ingenting och jag har ingen att umgås med heller just nu så det är ganska ensamt men det gör egentligen inte så mycket för skulle väl antagligen inte orka prata så mycket. 

Tänker mycket på gumman våran och tack vare alla tankar min hjärna kört igång så är det bearbetning hela tiden och stannar upp. Alla dessa minnen av anfall och panik och akut till veterinären och sista besöket och sen tänker jag på våran andra gumma och hennes sista besök hos veterinären och det gör så fruktansvärt ont. Det gör så ont att veta att dom är borta och det spelas upp i huvudet hela tiden då jag är ensam och det är mitt i natten. Nu när jag faktiskt kan och känner att jag behöver sova, så blir det så jävla jobbigt för jag kan ju inte göra nåt annat än att ligga där och låta alla känslorna svalla igenom mig och hoppas att sömnen dyker upp snart. Och det gör den ju men det är jobbigt. Eftersom det verkar vara 2 månader kvar innan jag är helt utan medicin så antar jag att detta kommer att fortsätta.

En liten del av mig funderar om jag ska vänta med att tatuera klart tatueringen tills efter nyår men jag vet inte, det är även en tandläkartid den 26 november men jag är ännu så jävla chockad över senaste gången och hur jag blev behandlad och hur chockad och kränkt jag kände mig. Dessutom verkar det vara samma jävla idiot jag blivit bokad hos som jag skrivit att jag aldrig mer vill träffa. Jag undrar om dom ens läste mitt mail. När jag orkar ska jag maila dom igen och fråga hur människan jag ska till ser ut. Och påminna om mitt mail som jag skickade efter mitt senaste besök i våras.

Fattar inte hur folk tänker som väljer jobb där man ska hjälpa människor och faktiskt har en kund som betalar från sina egna sparade pengar, ja och som inte tycker om människor. Det är så uppenbart.

Nu blev jag lite pepp så kanske skulle passa på att maila på en gång.


Inga kommentarer: