Jag har inte gjort så mycket annat än tatuerat mig massor mer och väntar nu på nästa tid för att färglägga lite. Helt plötsligt så är armen typ fylld av fint, svårt att göra små projekt när man inte har så mycket emot att det gör lite ont och sitta och svamla på om allt med sin tatuerare. Som numera även är mästare inom sitt yrke. Den enda mästaren häromkring dessutom. Så himla coolt. Och jag har typ en hel arm av hennes verk. Skrytigt bra. Sen kom enheterna ner och firade lite grann. Söndagen innan min födelsedag lyckades jag få min knäskål helt ur led (så att den fastnade på sidan av benet liksom) och efter att den varit på väg flera svängar förut så blev jag väl inte direkt förvånad. MEN SATAN I HELA HELVETET vad ont det gjorde. Jag skrek och svettades en miljon liter och Noobquist hämtade is och fick dessutom trycka tillbaka min knäskål. Hahahaha det var kaos. Så måndagen efteråt när jag skulle ha umgåtts med föräldrar så blev det att ligga i soffan och inte kunna röra på sig mer än nödvändigt. Fick till och med sova där en natt eftersom sängen var så hög att det var problem att ta sig i och ur. Ja hahaha det var en upplevelse. Har ännu ont men jag gör ju mina rehabövningar så det hjälper faktiskt med det också, det och att våga stödja på vänsterbenet och inte tro att knäskålen ska hata mig och flytta. Den där svetten som kom efteråt när jag hade fått knäskålen på plats igen är fan int att leka med.
På plussidan så kan jag meddela att min saliv har kommit tillbaka. En stor biverkning av medicinen var att saliven försvinner typ helt = inte glada tänder = många tandläkarbesök för att hålla det under kontroll = dyrt. Sen slutade jag svettas av att bara vara och det är UNDEBART. Att bara kunna promenera utan att svettas och få för sig att folk ska tro att jag är den lataste människan i världen (vilket jag ju kan få vara om jag vill men jag är ju inte det) pga knallröd i ansiktet och döende. De senaste somrarna har jag ju knappt orkat vara utomhus för att det var så jobbigt med värmen. Men nu fryser jag sådär mysigt istället och det är tamejfan underbart! Tänk att jag kan känna så stora skillnader. Sen har det väl mycket med all terapi och dessutom smärtrehab och alla övningar och saker jag gör för att ta det lugnt. Kanske hade jag inte tänkt/uppskattat/funderat så mycket över det här lilla äventyret om det inte hade hänt precis nu i livet. Efter att jag liksom gjort ALLT som alla krävt av mig och hittat en egen väg efter allt som fanns att erbjuda efter allt kämpande för att få vara sjuk. Men nu när jag fick vara sjuk så fanns det helt plötsligt inget driv någonstans för att hjälpa? Så egentligen är hjälpen bara där för att göra försäkringskassan nöjd och sen är det hej då och inget mer.
MEN jag jobbar på att hitta den där känslan av att jag är värdig att leva ändå. Det går väl si och så men jag känner ju att jag gör någonting och krigar även fast jag är så jävla trött. Finns ju liksom ingenting annat att göra. Så just nu är det upp och ner med medicinen men jag kan iaf känna att det är kaos i huvudet för att medicinen är på väg ut.
Imorgon ska jag försöka returnera ett paket som jag tydligen måste maila för att få returinformation från. Förbereder mig på kaos men hoppas på skitenkelt. Sen blir det att packa ihop ett paket av två till skottland också, går tydligen att boka frakten via postnord appen även om man ska skicka som brev. OCH det är spårbart. Cool, cool. Så detta ska testas för julklapparna.
Konstigt att vara tillbaka i lägenheten några dagar, var dags att ta hand om den ett tag nu så att den inte känner sig så ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar