Jag fortsätter med att ta en dag i taget, har haft konstant ångest efter att medicinen försvann men jag vill tro att det har lugnat ner sig något. Inte alls lika mycket panik/oro kring att alla omkring mig helt plötsligt ska dö och försvinna ifrån mig. Att det kommer att hända nåt stort som kommer att bli alldeles för mycket för mig att hantera. Allt handlar ju om kontroll och att inte känna att jag kan kontrollera ångesten gör det ju värre, såklart. Nu har jag iaf kommit igång med minst en promenad per dag och avslappningsövningar på kvällarna innan jag ska sova och det hjälper mycket. Att ha kommit igång att promenera gör verkligen massor. En annan sak som börjat ordna upp sig är magsyran som inte alls är ett stort problem längre, ofta fick jag ju kräkas för att jag hade så mycket magsyra, och saliven börjar som sagt komma tillbaka. Det är som att kroppen sakta sakta börjar röra igång sig. Ifall jag nu någon gång behöver gå tillbaka till medicin för att ta mig igenom en period i mitt liv så kommer jag att vara mycket mer uppmärksam angående hur länge jag äter den och kräva mycket bättre samtal om medicin med en läkare (som förstår sig på sån här medicin samt mående). Innan hade jag aldrig hört talas om att man inte ska äta viss medicin mer än 2-3 år, det var helt nytt för mig. Det kanske mest är kring ångestdämpande medicin eftersom jag inte ätit så mycket av det förut i mitt liv. Hade jag inte haft den vet jag inte hur jag hade orkat igenom Jills bortgång och Sallys olycka när vi hade barnvakt. Eller Sallys sjukdom och bortgång. Det känns som att det har varit så mycket. Och det fortsätter att hända saker men på "hyfsat" avstånd från den innersta gränsen eller vad man ska säga. Så nu försöker jag att le mer och försöka att inte suga åt mig av allt jag hör omkring. Det går sådär. Ibland så blir jag så arg på mig själv att jag drar taggarna utåt mot omvärlden och det är ju inte alls konstigt med tanke på allt jag fått gå igenom och som jag inte förstått varit jävligt jävla jävligt. 

Helgen som var bjöd inte på så trevligt väder men det blev lite roadtrip (jag körde och det gick bra även om ångesten rusar i en till och från) och igår promenerade vi ner till ikea och tog en kaffe. Bara kollade runt lite och insåg att det var sportlov och vasaloppsvecka vilket innebär att det var jävligt mycket folk och turister i farten. Men bara det att jag orkade göra saker två dagar i rad var så himla skönt, vaknade igår och var så trött efter roadtrip men någonting i mig ville ändå göra någonting. Så det kändes lite som att få vara som alla andra för en helg. Jag hoppas att jag klarar av det nästa helg också. 

Sen kommer sommaren att starta med ett bröllop och sluta med ett bröllop, blir alltså en sväng upp till norr tidigt i år och det är faktiskt på tiden eftersom noob aldrig varit med upp när det är midnattssol.